Missade-tåget-fika på Gateau. Känner för carraramarmor som jag kände för furopanelen i början på tjugohundratalet. Nja alltså. Fick en lätt liten ångestattack idag när jag småsprang till tåget. Händerna ropade efter vantar och öronen krävde en mössa. Den såg jag inte komma. Och jag är verkligen inte redo. Annars då. Har haft finfint kompishäng de senaste dagarna. Hoppas innerligt att min mini får lika fina vänner genom livet som jag har och har haft. Idag tog jag tåget/busen hem och träffade en gammal vän på besök. Med en lika liten mini. Vi åt glass och drack kaffe och pratade om hur mycket man kan längta till livet utanför bebisbubblan, det befängda i att folk som aktivt väljer bort barn kallas egoister (finns det något som är mer egoistiskt än att skaffa barn?) och hur det känns när killen säger "hon är nog hungrig" när man precis knäppt amningsbhn.
