Läskig men samtidigt väldigt skön känsla. Att lämna lilla rummet där man bara kan trycka på en knapp för minsta lilla fråga. Och lätt skrytsam över vilken galant förlossning och lugn liten mini vi fått kändes det mesta som en bit kaka liksom. Och om en fick äta upp den där kaka första natten hemma. Två stressade föräldrar, en överhettad lägenhet och ett gigantiskt åskväder på väg in panikade vi inte bara en gång när vårt lilla underverk vägrade komma till ro. Addera den berömda sömnlösheten på det. Men så. Plötsligt slocknar det lilla livet och man vaknar upp till en lugn bebis och sval lägenhet. Hej livet.
