Oj vad jag krämar ur det bästa av dessa dagar. Går runt och känner mig oändligt tacksam. Livet alltså. Och så försöker jag krama på mini så mycket det går. Även om hon för det mesta allra helst vill ligga på golvet och undersöka något eller rulla sig fram till något nytt spännande hörn. Och så tänker jag på diskussionen som pågår i media just nu. Jimmie anser att det är ett kulturellt problem. Jag säger som Hanna Fahl "Den gemensamma nämnaren vid övergreppen är kön, inte etnicitet". Själv kan jag räkna upp ett gäng tillfällen då en har fått en okänd hand någonstans på kroppen. Ofta på krogen. Eller på festival i trängseln. Just det. Händerna tillhörde alltid en man.
