Ljuvligt väder just nu. Väldigt mycket höstkänsla på ett bra sätt. Och som alltid får jag en enorm inspirations boost av hösten samtidigt som jag blir lite nerstämd över att allt går så fort och att det är nästan ett år till det blir sommar igen. Och på tal om fort. Tittar på mini och får typ ont i hjärtat över hur fort hon växer. Idag cyklade hon helt själv med sin trampcykel för första gången. Den känslan alltså! Jag blev typ gråtfärdig av stolthet och lycka när jag såg hennes lilla ansikte när hon stannade och vände sig om mot mig. Och igår sa hon, rakt upp och ner, "mamma kan inte du bli gravid så jag får en lillasyster att leka med". Ont i hjärtat igen. Så svårt att ge henne ett svar som känns rimligt. Vi är ju så himla nöjda med vår lilla familj. Samtidigt som man omvärderar allt när man hör hennes vädjande stämma.
