Det var ljuvligt at vakna i måndags morse. Nästan så man önskade att man vaknade på Österlen varje dag. Om inte annat så gjorde jag det extra mycket i morse. För att vakna med gula rapsfält runt huset och en galet fantastisk frukost i huset bredvid, kontra flyttlådekaoset i min lägenhet där det dessutom har tillkommit ett litet jämnt och fint gruslager över allt efter någon sorts ventelationsfix. Det går liksom inte att jämföra. Och självfallet ställer sig sambon helt frågande till min stressade, lite trötta högravida uppsyn och försöker snabbt tänka ut en fin komplimang som kanske kan muntra upp. "Galet vad stor din mage har blivit älskling!". Och det var alltså i rum nummer fem på Mellby Klockargård jag vakande i går.
