Ser ni löven på marken ovan? Det smyger sig på. Och denna veckan har det verkligen varit höstfeeling i Malmö. Regn och rusk. Håller tummarna för massor av fler soliga, varma och krispiga dagar. I alla fall. Vaknade i måndags, efter en väldigt lång natts sömn, med pms from hell. Såklart lika chockad som alltid att det är NU den kommer. Vaknade även med ett saftigt munsår. Ja ni fattar stämningen. I tisdags bestämde jag mig för att välkomna hösten med denna outfit. I ungefär samma färg som ett perfekt höstlöv. Åt lunch med två härliga människor och skrattade så pms:en sakta trycktes undan. Skrattade bland annat åt min egen (freudianska) felsägning. Skulle säga att jag i sällskap av väldigt trevliga, härliga och översociala människor känner mig som en outsider. Men sa att jag kände mig outstanding. Hehe. Men fakta kvarstår. Känner mig alltid obekväm och inte mig själv när jag omringas av människor som bubblar av trevlighet. Känns som jag låtsas vara trevlig för att inte riskera vara tråkig. Ungefär. Osäker på om detta var ett bra strumpval. De har likosm samma nyans som mina ben. Nåväl. Har börjat läsa "Jag lät dig gå". Hjärtskärande bra.
