Alltså vad hade man gjort om det varit ösregn och trist väder. Förmodligen hade en gått under i det istället för i Coronan. I fredags när jag började nå en friskhetsgrad som gjorde att jag kunde röra mig ute bland folk, så klart med distans och i friska luften, gick jag och killen till torget och åt lunch. Träffade på Karin och tog en kaffe i solen med henne. Kände mig euforisk av att sitta och prata med en kompis! Första på nästan två veckor. Har varit väldigt mycket mini och killen som stått för de dagliga samtalen. Och det är kul till en viss nivå liksom. Känner med alla som är totalisolerade runt om i världen. Hu alltså. Påsk om knappt två veckor. Hade sett fram emot att fira hemma hos mamma och pappa och gå på äggjakt hemma i byn med mini och mormor. Och åka på en och annan konstrunda. Nu blir det Facetime och äggjakt på gården. This too shall pass. Och solen skiner som sagt! Kalla våriga vindar men värmande sol i lä. Det inger ändå hopp. Och så tänker jag att detta på något sätt för oss närmre varandra. Och jordklotet får en välbehövlig paus.
