På lunchen lutade jag mig mot väggen mitt emot med solen stekandes i ansiktet. Diskuterade den "nya mannen". Han ska visst ha rakat av sig skägget och vara en helt vanlig kille. Lite som Joey i Vänner. Och då kom vi fram till att visst slutar vi alla med en helt vanlig kille. Någon som skapar balansen i våra liv. Och så har jag lunchat med en mage som vilken dag som helst tänker leverera en liten kille och som man längtar efter att få träffa denna lilla kille.
