I helgen lämnade vi mini hos mormor och morfar och körde till Österlen där vi checkade in på Talldungen. Detta omtalade ställe jag bara hört gott om men aldrig varit på. Såg verkligen fram emot att få komma dit och att få egentid. Att kunna prata ostört. Och vi pratade. Om vår mini och om kriget. Det var omedelbar kärlek. Det gula huset, vidderna runt, inredningen, detaljerna, bemötandet. Och solen sken från en klarblå himmel. Och den värmde. Här bad jag killen ta en bild på mig. Han tog ca tolv stycken och alla hade ett finger med längst nere. Det finns verkligen ett motstånd från hans sida att få till en bra outfit bild. Detta var det ultimata beviset. Innan middagen laddade vi med detta. Vi scrollade flödet, läste artikel efter artikel på DN, diskuterade, vände och vred på olika fakta. Var tysta och svalde stora klumpar som steg i halsen, tårar som tränger fram. Ilska och frustation när man pratar om Putin. Sorg och förtvivlan när man pratar om människorna. Kvällssolen var magisk. Klockan är halv fem här på bilden och det är fortfarande sol på väggen mittemot. Vi åt en perfekt middag. Enkel och rustik. Inga konstigheter bara goda smaker och goda viner. Blev avslappnade och lite glada av vinet. Fnissade när servitören undrade vilken sprit killen ville dricka till chokladkakan. Vi vaknade till mer sol och åt en perfekt frukost med ingredienser från gårdarna runt om. Tog en promenad på Brösarps backar, besökte en second hand och körde genom Skåne hem till mormor och morfar för att fika och hämta hem vår mini. En övertrött mini som fick ett utbrott innan läggning. Vi skrek vi bråkade och sen kramades vi hårt. Och hon somnade tryggt i sin säng.
