Juli månad är tveklöst den bästa månaden på året. Om ni frågar mig. Det är födelsedagsmånaden, semestermånaden och sova-länge-på-morgonen-månaden. Det är också månaden då jag verkligen känner av hur läget är på riktigt. En hinner ju tänka ett par varv på livet när tid frigörs. Och ofta är det lite obekvämt absolut. Förra sommaren kände jag i varje cell att jag var klar med byrån, bolaget vi drev, jag vågade dock inte landa i ett beslut. Det kom en liten bit in på hösten. Jag är också ofta socialt dränerad när det är dags för semester. Vill nog mest ligga på en filt och lyssna på en bok (= somna) när vi kommer till sommarstugan. Men där kommer klassikern "nu ska vi umgås med familjen" in. Något jag insåg denna sommaren inte är så enkelt jag innan försökt få det till att vara. Och eftersom jag fyller år i slutet av juli drabbas jag också av en existentiell kris där jag får för mig att livet rusar förbi. Det är spännande att åldras det är det. Och en hade såklart önskat att det bara handlade om att att samla på sig livserfarenhet men tyvärr så är det ju så mycket mer i det komplicerade samhälle vi lever i. Där jag hela tiden försöker tänka att det inte finns en spelplan för hur man ska vara som "äldre". Den spelplanen ritar man själv. Hutr gullig är föresten inte min nya kompis. Japp. Juli månad är till ända och jag har klippt av en bit på det trötta sommarhåret ovan, fått naglarna fixade och blivit av med min tandställning. Det sistnämnda är verkligen värt att fira för det har kostat både ansträngning och pengar det har det. Men jag har nu ett överbett där jag kan bita av en spagetti eller dra av en bit tejp. Kunde jag inte innan. Men detta till trots är det nog ändå den estetiska vinningen som slår högst. Hatar att erkänna det men så är det. Tack och hej juli! Månaden mini blev nio och jag 46. Solen inte sken så ofta en önskat och jag inte kunde slappna av som jag planerat. Men det blev ett gäng solnedgångar både vid Gardasjön, Mälaren och Öresund och familjen har fått både skava på varandra och krama varandra.
