Just vab var inget jag hade i åtanke när det kom till familjebildande. Hade ju annars en ganska socialrealistisk bild av att vara mamma. Har alltså inte trott att det fanns rosa moln inblandade. Kanske därför jag tyckt att det "ju inte var så jobbigt som alla gett sken av". Eller har jag bara haft en väldigt tacksam mini. Men alltså vab och någon typ av 18 månaders trots (finns det? är dåligt påläst...). Sätter verkligen tålamodet på prövning. Annars då. Mia kom på besök i eftermiddags och vi pratade framtidsplaner och drack kaffe. Jag jobbade i förmiddags och hade då en presentation. Så möteskjolen var fortfarande på. Vardagsrealism alltså. Och håll med om att den blir lite roligare om den glittrar.
