Jag jobbar med kreativitet. Mitt jobb är alltså att komma på kreativa lösningar och idéer till våra kunder. Inför varje presentation går man igenom samma process. Galen idéfas då allt är uppe på väggen och det är kul, allt är möjligt. Sen nästa gång man sätta sig kommer den tveksamma fasen. Man ifrågasätter allt, det känns som man aldrig kommer lösa det. Man börjar skissa och humöret kastas mellan hopp och förtvivlan. Och sen i tredje fasen när man manglat allt fram och tillbaka, pratat med en kollega som inte är i arbetsgruppen och fått tid att sova på saken. Då kommer man in i fasen när man är så förbannat nöjd. Allt faller på plats. Man känner sig som ett geni. Sen ska det presenteras och man går in med en skön blandning av självsäkerhet, ångest och nervositet. Idag hade vi en sådan presentation. Efter mötet skickade kunden ett mail där det stod "Ville bara förmedla ytterligare glada tillrop, tillit och viss eufori från oss efter vårt möte nu på eftermiddagen. Mycket bra! Färgstarkt, vänligt, inbjudande, trygghet och humor. Vi känner oss SÅ glada." Tillbaka till vilka-genier-vi-är-fasten och all gammal ångest är som bortblåst. Att det sen börjar om vid nästa uppstart tänker vi absolut inte på nu.
