I förra veckan åkte jag upp till Stockholm. Älskar att sätta mig på tåget med en kaffetermos och jobba i lugn och ro. Se landskapet tuffa förbi utamför. Och det är världens bästa lajfhack att ha med en termosmugg. Finns massa tillfällen man kan fylla den. Lämnade väskan på hotellet och traskade genom Stockholm till Blankens butik. Där ett par skor väntade på mig. Kom tillbaka till hotellet med skolåda, påskpynt från Svenskt Tenn, te och en sushi take away. Ägnade sen kvällen åt Love is Blind medans jag åt sushi i hotellsängen. Få saker som är så bra som just det. Netflix och ett hotellrum med take away. Påskpyntet. Köpte två kulor men slog sönder första direkt när jag kom hem. Känns sådär när en kula från Svensk Tenn åker i golvet. Men när jag tänker efter kändes det faktiskt värre när mitt 80 kr fat från loppis åkte i golvet härom veckan. Den betydde semester och loppis i Västerås med familjen. Liten extra, väldigt gullig, tepåse som följde med när jag gjorde mitt obligatoriska te-inköp på Sibyllans. Och kolla skorna! Älskar dem vansinnigt mycket. Liten taxklack, perfekt färg, lagom spetsiga. Snygga till både jeans och kjol. Efter en go (någotsånär i alla fall) hotellnatt tog jag mig till Soho House där jag hade ett möte med en kund jag väldigt gärna vill jobba med. Kul att se Soho House. Kul att Toms Ledin satt på bordet bredvid. Och kul att det var ett bra och kul möte. Efter mötet åt jag ensamlunch. Lurar i öronen, tittade mig runt och njöt av soppan. Tänkte massor på varför jag inte känner något för Stockholm. Tänker på det varje gång jag kommer upp. Den är inte dålig. Känslan. Men den är inte heller bra. Älskar storstäder och får alltid ett pirr när jag kommer till en stor (större) stad. Men i Stockholm händer inget med mig. Har funderat massor på detta. Vad är det som gör det. Är det den gamla känslan från en var ung och alltid kände sig som kusinen från landet när man öppnade munnen. Folk liksom bara glodde och sa "vaaa". Men det är längesedan så nog borde jag kommit över det vid det här laget. Men när jag satt där på min lunch och tittade mig omkring kom jag fram till att det saknas ett skav. Och jag älskar när det finns ett skav. Allt är så perfekt i Stockholm. Så välkammat och tillrättalagt. Efter lunchen satte jag mig och kaféjobbade. Innan det var dags att ta sig till hotellet och göra sig festklar. En fest som kräver sitt egna inlägg.
