Jisses vad svårt det har varit att hålla bloggen vid liv senaste veckorna. Och ett obefintligt ljus på det gör att man aldrig tar upp kameran. Känns ju liksom inte lönt. Dock åker mobilen upp desto oftare. Ovan bild la jag upp på min Story förra veckan. Hehe. Världens gulligaste, tröttaste och sämsta morgonhumör. Förra veckan var hysterisk. Jobbade exakt dygnets alla vakna timmar. Långt efter midnatt blev det. Att driva eget och driva reklambyrå är inte direkt under arbetsförhållanden något fackförbund skulle anse vara okej... I alla fall. I torsdags var jag bjuden till frukost på MJ:s. Claudia hade bjudit in tillsammans med barnvarumärket Monkids. De säljer vitaminer för barn som smakar godis. Men även badskum, schampoo med mera. Stannade exakt 15 minuter då jag hade en deadline på jobbet som kallade på mig. Men hann käka lite frukt från buffen och speedmingla. I fredags tog jag på mig min nya blåa sammetskostym och fågelhandväska. En grå novemberdag blev absolut mindre grå. Trots ett gnagande samvete drog jag på AW efter jobbet. Samvetet var mitt mammahjärta som nästan inte fått hänga med sin älskade mini på hela veckan. På grund av jobb. Men beslutade helt egoistiskt att gå. Lokal54 är ett gäng galet grymma och kreativa kvinnor. De firade 10 år med sitt företag och bjöd på bubbel och chips. När hungern gjord sig hörd stack jag och Christin och käkade sushi. När vi skulle skiljas sa jag utan att tveka "hejdå jag ska ju vänster nu". Sätter mig på cykeln och börjar cykla. Och inser att jag är på väg till jobbet. Inte hem. Det hjärnsläppet och påminnelsen om att kontoret nog varit lite för mycket hemma senaste tiden. Helgen däremot. Massa massa minitid. Oj vad vi har myst, pyntat, ätit onyttigt och lekt. Idag söndag mötte vi upp Algot och Christin för lunch på Mitt Möllan (ovan macka från Scandwich är makalöst god). Och som tur är är både jag och Christin lika envisa i vårt föräldrarskap. Inte att vi vill böja oss för det praktiska och inse våra begränsningar. Så vi gick med bestämda steg till Mitt Möllans julmarknad med två energiska treåringar. Gick tre meter och bestämde oss för att gå hem och leka istället.
