I förra veckan packade jag en övernattningsväska och drog till Köpenhamn. På bilden ovan väntar vi på tåget. Anne med sitt gips. Och jag önskar att jag hade dokumenterat Anne varje dag sedan detta gröna gips kom på. För sällan har man skådat ett mer välmatchat gips. Jag bjöd Malin på en övernattning för att fira hennes mäktiga 45 år. Vi tog således in på Hotel Danmark. Efter ett glas gratis after work vin (man älskar danskar absolut) i hotellbaren traskade vi till Illum. Ungefär så här såg det ut. Inklusive skav ovan på tån, platta sandaler sista biten och en söndrig klack. Väl framme på Illum mötte detta oss. En ostbricka, ett gäng klädrack fyllda med ljuvligheter och Champagne. Och inte vilken Champagne som helst. Utan absolut den mest brattiga av dem alla (som sagt, man älskar danskarna). Och vadan detta undrar ni. Jo, vår vän Kajsa jobbar som stylist på Illum två dagar i veckan så vi hade således bokat in oss i hennes showroom och lät oss stylas hej vilt. Här står jag i Totême från topp till tå. Hur ofta gör man det. Kände mig dock som att jag försökte smälta in på Stureplan. Här snackar vi. 100% jag. Efter Illum tog vi en taxi till Italo Disco där kvällens åtta rätter väntade på oss. Men åtta fantastiska rätter så absolut inga problem att få ner dem. Kjolen protesterade dock en aning. Sen traskade jag och Malin till vårt hotellrum medans resten av gänget gick till tåget. Vi snackade om livet halva natten, att snacka är något vi aldrig hinner nuförtiden. Livet och allt jobb kommer mellan. Så det fanns absolut ett uppdämt behov. Sen mådde en som man förtjänade nästa dag. Men energin man får av en kväll i Köpenhamn vägde absolut upp.
