På samma sätt som maj känns så förgängligt och skört upplever jag augusti. Om en vill maxa att det äntligen är grönt och varmt i maj vill jag nu maxa den sista sommaren innan det blir höst. Så inget tvek på att sandaletterna och den magkorta tröjan skulle på när jag skulle möta upp Karin för vin och middag i torsdags. Allt som en kommer längta efter om ett par månader ska nu konsumeras så mycket det bara går. Middag i gassande kvällssol på Bise uteservering är exakt det. Även middag på gården varje kväll så länge det bara går. Och augustidopp. Dom absolut bästa då en kruka som jag äntligen kan njuta av uppvarmt vatten. I lördags cyklade jag och mini ner till Ribban för att hänga med vänner som lyxigt nog bor precis vid Ribban. Vi badade först och... ...drack bubbel sen. Och herregud vad jag älskar känslan det ger när barnen leker och mammorna äter ost och dricker bubbel. När de sen kommer rusandes och fnittrande försöker förklara något ingen förstår för att sen rusa tillbaka till en lek bara de förstår vet jag inte vart jag ska ta vägen av lycka. Detta samtidigt som livet avhandlas med en av de bästa människor jag vet. Augusti är också månaden då torget är extra trevligt att handla på. I lördags köpte jag Dahlior, majs, minigurkor och Kantareller. Kantarellerna stektes och åts med burrata. På väg till torget går vi förbi en graffitivägg. En vägg malmöstad upplåtit till graffiti. I år har väggen fyllts med "Free Palestine" budskap. I lördags stannade mini framför denna och stod tyst en lång stund innan hon sa "vem är Hind? Blev hon bara sex år gammal?". Helgen avslutades med en rejäl städning då vi har prioriterat semester framför städning på senaste. Städade även i de två skafferiet-lådorna. Rensade ut massa förpackningar från 2022. Obehagligt mycket hade gått ut 2022. Konstaterade också att de 12 förpackningarna med Basmatiris från Hello Fresh är vår prepp om "krisen kommer" (vi har också panko och diverse kryddpåsar att lyxa till riset med). Annars var söndagen fylld med konflikter och utbrott. Min älskade mini var inte glad över att behöva börja på fritids. Speciellt inte när ingen av hennes vänner är där. Vet att det kommer gå bra, men det fråntar inte hennes obehag. Tänker också på så mycket känslor det kommer vara de närmsta veckorna när alla barn ska börja skolan. Både lyckopirr och obehag.
