Fick en inbjudan till ett skönhetsevent med texten "Kom osminkad och hungrig". Inga problem med sminket (även om tanken slog mig att det kändes naket). Men hungrig det lämnar jag aldrig huset. Ingen kul historia för mina medmänniskor. Men det var inte det jag skulle prata om. Utan samtalen vi hade efter vår väldigt härliga frukost. Vi började prata om utseende. Någon sa det väldigt fina "först tyckte jag det kändes jobbigt att komma hit osminkad sen tänkte jag att det är ju inte för mitt utseende folk tycker om mig, det är ju min personlighet". Och hur viktig är den meningen att tänka på? Tänker att det är typ det jag allra mest vill att min mini ska ha med sig. Vi pratade även om när en av tjejerna hade fått höra från sin dotter att hon "var tjock, det är ingen annan mamma". Hon hade svarat sin dotter att tjock är som smal fast en annan form. Att tjock inte är något dåligt. Och så pratade vi om vikten av förebilder. Och vilken kamp en tjock person tar när hela samhället konstant och ständigt berättar att tjock är fel. Det var en ljuvlig morgon där vi fick lära oss allt om hudbarriärer och krämer. Och vikten av att använda solskyddsfaktor. Men det var trotts allt de där sista mjuka och fina diskussionerna som stannar kvar.
