En av de saker jag saknade absolut mest under pandemin var spontana möten i vardagen. Tror i och för sig inte att det var något jag tänkte på att jag saknade. Inte till en början i alla fall. Då pratade man mer om fest, mingla, resa, gå på konsert, träffas på jobbet och så vidare. Men har tänkt så mycket på det på sistone. På den äldre mannen som tog samma tåg som oss i Hamburg som också skulle till Malmö. Som pratade franska med någon annan på tåget som ville öva på sin franska. Eller den skraltiga gamle ägaren till kaféet vi besökte i dag. Som glatt gick runt och hälsade på alla gäster. Eller min just nu absoluta favoritperson bland försäljarna på Möllan. Han tar tid på sig. Skär omsorgsfullt upp bitar av melon som alla ska smaka. Han rundar konstant av neråt. Han pratar med alla, ger komplimanger och tar sig tid. Lite då och då säljer han grönsaker. Tänker att en av de viktigaste för mänskligheten är att få mötas. Och framförallt få träffa andra som inte alls är som en själv.
