Overklighetskänslan i att kliva upp i lördags och bländas av solen. OCH de extremt smutsiga fönsterrutorna. Kanske ett av de bästa vårtecknena. Killen skulle tvätta (vår uppdelning, han tvättar jag städar) så jag tog minin till Folkets Park. Hon klättrade lite håglöst och började snacka om mat redan vid 11 snåret (vi åt frukost vid nio). Mitt blodsocker har verkligen ärvts i rakt nedstigande led. Men himla tur då att Far i Hatten hade en mumsig brunch och man kunde sitta ute och äta. Medan mini kollade på Greta Gris i min telefon drack jag kaffe och åt en Pain Chocolat. Man gillar Far i hatten. Killen mötte upp och vi gick en promenad till Emmaus och Röda korset. Hittade ett par fina fynd jag måste visa! Dags för mer energipåfyllning. Vi diskuterade noga igenom var det var mest solchans på St Knut. Kom fram till att den lilla gräsplätten mitt över No 6 borde ligga bra till. Och snacka om. Så himla bra. Och om mini var värd en rulltårta. Ungefär samtidigt som vi bestämde oss för att gå hemåt konstaterar killen att hon är för trött för att koncentrera sig på balanscykeln (som hade hängt med hela dagen) jag, i vanlig ordning, tyckte han överdrev. Fem meter senare cyklar hon rakt in i en lyktstolpe och faller handlöst med ansiktet nedåt. Massa näsblod och väldigt ledsen mini. Men grädde och rulltårta så återvände humöret.
