I hamnen i Malmö där det absolut inte finns något annat än industrier har Mygel öppnat. En restaurang som serverar brunch och lunch. Älskar allt med det. Lokalen, location, tjejerna som startat och maten. Och att de nu även har rättigheter. I söndags tog jag de bekväma söndagsjeansen och min jacka som ser ut som ett oktoberlöv. Och satte mig på cykeln. Äggröra burrata och ost. Och sen pratade vi om livet. Bokstavligt talat. Det är fan vad livet är skört. Något som blivit så mycket mer påtagligt ju äldre man blir. Jag har vänner som har förlorat vänner. Att vår föräldrar generation börjar bli gammal är livets naturliga gång. Men när bekanta mitt uppe i livet drabbas av det värsta tänkbara blir man påmind. Japp, vi grät och pratade. Men skrattade också. För det är ju precis det livet är. Hann fånga ljuset den korta stund solen bröt igenom snart-november-himeln. En Fattig riddare. Fast inte alls en Fattig riddare egentligen. När jag var liten tog min mamma en gamma torr bulle och vände i ägg, socker och kanel och stekte så den blev frasig. DET är en Fattig riddare. Ganska långt ifrån denna lyxiga riddare som jag betalade kring en hundralapp för och drack ett glas krispigt bubbel till. Nåväl. Nu tänker jag vi påminner oss själva om allt det man har i sitt liv som man ska vara tacksam över.
