Alltså helgen blev ju inte alls som jag visualiserat. Istället för en glatt babblande mini på morgonkvisten vaknade vi, lite förtidigt, av en gnällig och ynklig mini. Med feber och massa snor. Och ett tydligt tecken på att vår mini är sjuk. Hon vill kramas, bli buren och ligga på tvären över en. En frisk mini vill absolut inte ligga still, kramas och bli runtburen. Till en början var det lite mysigt. Nu gör det bara ont i mig.
