Sä här kan man också bo. I en liten liten by som ligger mellan åkrar. Ett boningshus inramat av stall i korsvirkes. Just nu har vi en liten minitonåring. Som får ilskna raseriutbrott och slänger i dörren. Ofta har jag svårt att hålla mig för skratt. Men ännu oftare inte. Ändå. Hon får mig att skratta varje dag. Hon får mig att glömma exakt allt annat för att istället vända och vrida på något superväsentligt. Och i lördags fick hon mig in i ett ridhus där jag extremt allergiskt stod med tårar i ögonen och tittade på världens stoltaste lilla ansikte. Jag är galet tacksam att få ha denna lilla världsbästa människa vid min sida.
