Härom morgonen undrade mini om jag hade postat hennes önskelista till tomten än. Det hade jag ju inte. Men självfallet gör jag det nu. Absolut. Och undrar stilla om hon verkligen tror på tomten eller helt enkelt bara låtsas göra det för att man så gärna vill. För visst tusan är det magin med julen som är det mysigaste. Något helt annat än magi är det däremot när ens sexåring undrar varför "pojkar har så roliga leksaker och flickor så tråkiga". Detta efter att vi tittat i Åhlens tidning och hon sett en locktång till Barbiedockan (tråkig) bredvid fem superhjältar (coola, men alla är ju pojkar och det är inte kul). Jamen vi har absolut kommit betydligt längre än mina barndoms rosa och blå sidor i leksakskatalogen. Och håll i er. Dockan som grannkillen beställde på eget bevåg men var tvungen att skicka tillbaka eftersom "pojkar inte leker med dockor". Detta var på åttiotalet. Nu är det tjugotal och den värsta kodningen är borta men fortfarande undrar min mini varför pojkar har så coola leksaker och flickor så tråkiga. Tänker att jag lägger till på önskelistan till tomten "en cool superhjälte som är flicka".
