Vilken dag det har varit i min minis liv. Första dagen på dagis och första gången hon knatat flera meter utan stöd. Tänker att det hänger ihop. Hon träffade massa äldre barn. Kommer hem och tänker "men för bövlen det där kan väl inte vara så svårt, man vill ju dessutom visa sina fulla längd för de där äldre barnen på avdelningen". Så måste hon ju tänkt. Och jag ser framför mig vilken respekt hon kommer att inge i morgon, när hon knatar in, istället för att krypa in. Annars då. Min dag innehöll inte lika många utvecklande faser.
