Uppsidan av denna märkliga vår är att jag aldrig har varit så lite stressad, i vuxen ålder, en vår som jag är denna. Saknar ju så klart allt kul som hade hänt om det hade varit normala tider. Men samtidigt så tenderar en vår ofta till att bli ett race av att hinna med så mycket kul som möjligt. Och risken är att det blir så mycket kul att man glömmer njuta. En kul grej jag dock saknar enormt (förutom att kunna åka över till Köpenhamn) är resan hela byrån skulle ha gjort till Stockholm. För att gå på Guldäggsgalan. Nu kommer galan istället att sändas digitalt på fredagseftermiddag. Jag menar, vad är en gala i huvudstaden mot en livesändning i konferensrummet i Malmö. Hehe. Kommer såklart ändå att klä upp mig för detta ändamål. Man måste ta varje tillfälle som ges. Tre favoriter på handleden, ett armband från Malin Jansson, Lite Kalabalik och pärlarmbandet har min kollega Anne gjort till mig, delvis på gamla pärlor från Lite Kalabaliks lager. Att klä sig tjusigt har jag alltid gillat. Har alltid varit "hon den långa tjejen som är lite överklädd". Men jag bjuder på det. Tror nog att de flesta hade önskat att de också tog i lite ibland. Och denna våren känner jag att kläderna har fått en ännu större betydelse än vanligt, det har liksom varit den enda lilla ventilen ut mot det "normala". Så varför inte tänka "våren jag klädde upp mig en vanlig tisdag" istället för "våren då allt var så himla trist".
