I tisdags packade jag weekendväskan och satte mig på tåget till Göteborg. I Göteborg mötte vi upp Malin Olsson, hon hade fått i uppdrag av Hotel Strana att bjuda in ett gäng som skulle få testa deras alldeles sprillans nya spa. Från Göteborg åkte vi sen hela gänget, som kom från Malmö, Stockholm och Umeå, vidare till Tjörn för lunch och sen vidare till Orust för spa. Här står vi på terassen utanför spaet och tittar på havsvillorna vi ska bo i på natten. Utsikt från en bastu. Inte dåligt. Och jag är verkligen inte en spa-person. Gillar inte att bli blöt och tycker att alla spa känns som överprisade badhus. Men här snackar vi en egen spa-liga. Småskaligt, smakfullt och inte en tillstymmelse till badhus. Efter att fått en rundvandring i spaet checkade vi in i våra hus. Här ligger jag och viftar på tårna, tittar på havet och drömmer om att det är högsommar och jag ska snart traska ut på min egna brygga och ta ett dopp. Husen vi bodde i. Jag delade rum med min kompis Kajsa och Therese Alshammar. Och så himla fint att lära känna Therese. Tyckte absolut att hon var en av de coolaste man kunde tänka sig där på 90-talet. Alltid snyggt klädd och minns det som att hon vann typ allt. Och hon är absolut fortfarande en av de coolaste. Som denna stylingen. Svarta lösa byxor, vit skjorta med en svart löst knuten slips till. Och så massor av armband. Här står vi innan middagen och poserar framför en klippa. Therese, Monika, jag och Kajsa. Vi åt fisk och skaldjur såklart. Vad annars på Västkusten. Efter middagen blev det spa. Bra gäng. Och extremt kul gäng. Skrattade i princip konstant. Och så dansade vi. Till powerballader. I baddräkt, morgonrock eller typ halvnaken. På ett sätt man bara kan göra i ett väldigt tryggt sällskap. Dagen efter. Men få så coola som Monika. Alltså älskar denna kvinna. Typiskt att hon ska bo i Norrland. Men tack vare Instagram känns det ändå som man ses. Själv klädde jag mig för att matcha Sveriges vackraste backdrop. Efter ett dygn var det dags att ta sig tillbaka till Göteborg. Och det var sannerligen inte så lätt som det kan låta. Vi missade en avfart när vi nästan var framme vid centralen sen höll vi på att aldrig komma fram. Det slutade med ett par minuters marginal till Monikas tåg till Umeå. Absolut svettigt. Efter att lämnat lånebilen satte vi oss på tåget med kaffe och lösgodis och konstaterade att vi var socialt utmattade men extremt glada och tacksamma efter ett megagott dygn.
