Har i princip sträckkollat Normala Människor (SVT Play). Genomljuvlig serie om ungdomskärlek. De lyckas precis fånga den där känslan av att inte veta var man har varandra, när man inte fattar varför han plötsligt gör slut när han ju precis sa att han tycker väldigt mycket om en och förvirringen i vem man är och var man känner sig hemma. Sen är allt snyggt! Ljuset, foto, kostym. Allt. Ja jag ger denna serien full pott. En bonus också att den manliga huvudrollsinnehavaren är trevlig att titta på. Och han framställs som lika förvirrad, fylld med känslor och osäker som den kvinnliga huvudrollsinnehavarskan. Gillade denna konversationen. När Connell beklagar sig över alla som bara dyker upp på föreläsningarna, inte har läst på men ändå självsäkert babblar på och att andra luras av det. Detta är en personlig stör-grej jag har. Har förföljt mig genom livet. Att de som kan prata självsäkert alltid kommer till tals och kommer undan med det mesta. Oftast också med innehållslöst dravel, men ingen har fattat att det var dravel eftersom hen (oftast han) var så självsäker när han sa det. Nåväl. Kolla Normala människor om ni inte gjort det!
