Efter svenska Love is Blind var jag fast i LIB-träsket. Kastade mig rakt in i säsong fem av amerikanska (i tron om att jag såg senaste säsongen). Och något jag gjorde när jag kollade svenska var att lyssna på podden "Så vad händer?". De gör specialavsnitt där de refererar LIB-avsnitten. Letade således upp när de snackar om säsong fem och tittar, lyssnar, tittar, lyssnar osv. Såå kul! Tror det är att de är killar som gör det extra roligt. Den ena är dessutom amerikan. Och jag är helt enkelt inte jättevan av att höra killar analysera känslor och betteende på detta sättet. Kloka ord. Och svåra. Har ej kommit på hur, men tänker att överhuvudtaget prata om döden hjälper. Den finns ju. Och den kommer drabba oss alla på eller annat sätt. Eller så är det bara en stressad själ som en själv som har autokorrekt på men inte läser igenom meddelandet ordentligt innan man trycker sänd. Bäst (värst) är min kompis Karin som oftast skickar helt obegriplioga sms. Ofta väldigt roliga pga felkorrigeringarna. Bild och text Finn Ahlgren. La härom veckan upp i min Story från en frukost där en av projektledarna för Eurovision pratade. Skrev att hon berättade om hur Malmö Stad jobbar med att få ihop staden, näringslivet och alla besökare på bästa sätt under Eurovisionveckan. En person blev så illa berörd så hen avföljde. Jag respekterar avföljningen till fullo. Betyder ju att hen står för något och agerar. Dock tycker jag att det är intressant med gränsdragningar. Jag tycker inte heller Israel ska få uppträda i Eurovision. Ryssland uteslöt man så självfallet ska man göra samma sak här. Men jag har inga problem att lyssna på en projektledare som jobbar för Malmö och arrangemanget. I alla fall. Intresant att fundera på vart man drar gränsen och varför. Och hur länge man kan ha två tankar i huvudet samtidigt.
