I veckan när solen sken och det var en alldeles ljuvlig junidag tog jag yogamattan och min laptop till parken. Körde ett 30 minuters yoga/pilates pass och kände mig extremt upplivad av vädret, grönskan och så vidare. Efter att berättat om detta för lite olika människor framkom det att typ ingen skulle få för sig att gå till parken och genomföra ett pass. Folk tittar ju. Och detta är intressant. Absolut att jag också tänkte på det. Men tänkte också att det vore vansinne att inte njuta vädret på sin fjuttiga lunchtimme samtidigt som man tränar. Och jag är långtifrån vältränad eller smidig på något sätt. Men tänkte då att det är ju inte så att det bara är de som är supervältränade som har rätt att träna i parken. Och sen tänkte jag att vem bryr sig på att där ligger en osmidig kvinna på en madrass och tränar. Och de som bryr sig får ju göra det då liksom. Så dagens livscoachtips blir ju absolut att man ska tänka lite mer "vem fan bryr sig".
